søndag den 25. november 2012

Fem fra Tunedal

Jenny Tunedal er en af nyere svensk poesis markante stemmer. Hun debuterede i 2003 med digtsamlingen Hejdade, hejdade sken. I 2008 kom den utroligt stærke Kapitel ett. I 2011 udkom den heftige og foruroligende Mitt krig, sviter (som kom på dansk i Julie Sten-Knudsens oversættelse år på forlaget Basilisk: Min krig, suiter). Tunedal arbejder også som kritiker og litteraturredaktør på aftonbladet og som redaktør ved det svenske tidsskrift Lyrikvännen. Hun er ikke til at komme udenom.
Ann Jäderlund: Vad hjälper det en människa om hon häller rent vatten över sig i alla sina dagar

Som om det var möjligt skrev Ann Jäderlund en bok som var större än alla hennes tidigare böcker,
eller kanske bara djupare, längre in i författarskapet. Som om hennes språks fäste i världen faktiskt kunde förändra världen. 
Som om dikten faktiskt kan öppna sig mot världen och uttrycka den, dess mörker, dess strålande mörker. Varför är vi inte i Paradiset?


Rainer Maria Rilke: Duinoelegierna

Poeten Camilla Hammarström gjorde en ny översättning, och Rilke kom åter närmare nuet, närmare den mark en människa står på under himlarna, utsträckt mot änglarna, alldeles tvivlande, rörlig och dödlig, sörjande. Det är en fantastisk sak att få lov att läsa om en bok och faktiskt försöka förstå vad som står där, höra orden inuti klangerna. Varför är de älskade inte längre här? 



Claudia Rankine: Don´t let me be lonely

Kanske de allra starkaste dikter jag läst om ensamheten och döden, sjukdomarna och sorgen, systemen och rasismen, människans villkor, skriftens, sorgens. Vad är det för mening med glömskan om den slutar med döden? 



Hanna Hallgren: Roslära

I mitt huvud en systerbok till Rankines. Ett stort och komplicerat, passionerat tankearbete i en skrift som aldrig upphör att svindla. Det handlar om vithet, om Sverige, om färgblindhet, det handlar om Europa och världen, det handlar om att leva i sin kropp bland andra kroppar, det handlar också om att sörja någon annan än sig själv. Varför lärde vi oss ingenting? 



Etel Adnan: In the Heart of the Heart of Another country

Kanske ännu en systerbok, till Hallgren och Rankines, men framför allt till Lyn Hejinians My Life. Adnan skriver en sorts poetisk memoarbok om kriget, kroppen, exilen, det vida spannet mellan Libanon och USA, mellan arabiskan och amerikanskan. Banden som finns där och kroppen som tänjs med tiden och minnet. Varför är de förlorade platserna förlorade?

Ingen kommentarer:

Send en kommentar